Veronica

Idag var det den stora dagen, kändes som att det skulle bli en av mina livs utmaningar. Nervpirrande så in i attans! Jag skulle åka Zip Line, en linbana uppe på Årefjället, där man är fastspänd i en sele och får en känsla av att man flyger. Linbanan sträcker sig 60-70 meter över marknivå och har en hastighet upp till 60km/h. Det trodde ni aldrig att jag skulle prova på va? Jag vet att mina föräldrar vart en aning snopna efter att ha hört talas om det här! Men jag tog mig i kragen och tänkte att jag inte skulle banga, no matter what. Det får bära eller brista;) Hehe. Men saken blev ju inte bättre av att det stod typ "Detta är ingenting för fegisar, utan är en gastkramande utmaning" på Camp Åres hemsida. Men jag höll fast vid mitt beslut och bestämde mig för att fullfölja allting enligt planerna. Så efter en förmiddag i lång väntan med magknip och massa nervositet så begav vi oss (jag, Emmelie, Anna) ner till Åres torg för att möta upp våra guider som skulle vägleda oss under dagen. Vi mötte även upp Thomas, som var det fjärde hjulet. När full utrustning var på, selen och den otroligt snygga oranga byggarbetshjälmen så gick vi upp mot sittliften och drog upp till linbanan och första tornet. Försten ut var Thomas, och någon av oss lade fint ut kommentaren "Du Thomas kan väl börja, så vi får se hur det går". Haha snyggt.

Jag kan tala om att efter att man hade klarat av att ta sig över den första banan, vilken jag tyckte var läskigast av de fyra stationerna så gick resten med bara farten. Jag och Emmelie provade att ge oss ut baklänges i linbanan och Anna torde sig på att hänga upp och ner, tufft!!

Nu kommer lite sköna bilder ifrån äventyret, och efter detta kan jag nästintill lova att jag snart kommer kunna hoppa bungyjump också. Kanske det blir nästa utmaning? Who knows:)


On our way upp till liften och linbanan.


Våra guider under turen från Camp Åre.


Jag tar ansats från torn 1.


Det ser ut som om Emmelie flyger 1-2 m över marken. Farligt! ;)


Anna svischar iväg.