Mys-veckan som gått
Nu har man återvänt hem till Sundsvall för en mellanlandning efter en rätt intensiv vecka med mycket resande. Men denna vecka som har gått har varit minst sagt den bästa veckan på mycket länge. Så roligt och så mysigt som man har haft det, först 5 dagar som spenderades nere i Sköldinge hos Min underbara pojkvän, och sedan på fredagen for vi vidare hem till Orsa, dvs. till Daniels hemort, för att fortsätta vår tid tillsammans.
I Orsa blev vi utbjuden av hans föräldrar på flerrätters - middag på lördagkväll nere på "Orsa bowlinghall". Stämningen var romantisk med tända ljus och den som verkligen gjorde den stämningen var Daniel. Han sa så fint en komplimang till mig som jag kommer lägga väl på minnet. Saken var den att han skulle hälla upp ett glas rödvin till mig och då sa han någonting i liknande med; "Jag häller upp vinet till dig, då vinets färg också är kärlekens färg". Kan man annat än att ha ett stort, brett léende på läpparna när en kille lägger fram det på det viset till en. Han är underbar, och mina känslor för Dig kan bara bli djupare nu när vi har setts några gånger.
Han är det jag söker hos en kille. Omtänksam, snäll, social, påhittig, trygg och har humor. Dessa kan jag finna hos honom, vilket gör att det blir väldigt lätt att tycka om honom, mycket!
Tillbaka till resan nu, när vi hade ätit denna aptitliga middag och fått i oss några glas vin så gick vi vidare. Det slutade med att vi hamnade hos Roffes syskon, först hos hans ena bror och efter det hos hans syster, där blev vi bjudna på några fler glas vin.. det blev en hel del denna kväll;) Men när vi satt hos Roffes syster och småpratade så kom Roffes syster in på frågan; "Hur träffades ni då?" Och då kände jag en speciell känsla, när vi skulle svara på frågan kunde jag bara kolla på Daniel och tänka "Vad glad jag är som har träffat denna fina kille, som är fin på alla sätt och vis". Vi berättade glatt hur det gick till, ja precis på Orsayran..
Kvällens sista timmar avslutades då med en mycket trevlig pratstund och när vi var hemma igen så spelade Daniel lite på guran. Han är duktig.
Sedan till idag, vaknade och kände av vinsmaken i munnen (då kommer man på sig själv att det inte var så bra att man drack si och så mycket vin kvällen innan...). Efter uppstigning och frukost så bestämde vi oss för att ta en promenad innan det var tid för mig att bege mig till tåget i Mora. När vi sedan var i Mora och tåget stod inne på perrongen så hjälpte Daniel mig med väskan in på tåget och gav mig några avskedspussar. Det kändes tungt under de minuter när han hade gett mig dessa pussar och sedan stod utanför tåget en liten stund tills det började röra på sig. Det enda man kunde tänka på var; "När blir det nästa gång?! Snart nog?!"
I vilket fall så är jag hemma i Sundsvall nu och har hunnit käka tacos hos papsen och blivit lite uppdaterad om vad som händer och sker på deras front. De hade skaffat sig en kissemiss, hur söt som helst. En norsk skogskatt (en sån som jag alltid velat haft..). Självklart blev jag genast fäst vid denna lilla varelse. Efter några timmars vistelse på Malmövägen så förflyttade jag mig till Haparandavägen för att besöka mamma och Bosse. Nu fick man äntligen träffa Tessan, och det var kanske bland det bästa!
Imorgon åker jag tillsammans med Sara upp till Åre igen, men innan dess har jag planerat att ta mig igenom några nyöppnade butiker i stan, då jag har lyckats höra lite rykten om att det har expanderats lite ytterligare sen sist jag var hemma. Kanske man lyckas komma över någon passande julklapp?
Här kommer en bild på en snygging.
Daniel på kajakpaddling med skolan.
Godnatt! :)
I Orsa blev vi utbjuden av hans föräldrar på flerrätters - middag på lördagkväll nere på "Orsa bowlinghall". Stämningen var romantisk med tända ljus och den som verkligen gjorde den stämningen var Daniel. Han sa så fint en komplimang till mig som jag kommer lägga väl på minnet. Saken var den att han skulle hälla upp ett glas rödvin till mig och då sa han någonting i liknande med; "Jag häller upp vinet till dig, då vinets färg också är kärlekens färg". Kan man annat än att ha ett stort, brett léende på läpparna när en kille lägger fram det på det viset till en. Han är underbar, och mina känslor för Dig kan bara bli djupare nu när vi har setts några gånger.
Han är det jag söker hos en kille. Omtänksam, snäll, social, påhittig, trygg och har humor. Dessa kan jag finna hos honom, vilket gör att det blir väldigt lätt att tycka om honom, mycket!
Tillbaka till resan nu, när vi hade ätit denna aptitliga middag och fått i oss några glas vin så gick vi vidare. Det slutade med att vi hamnade hos Roffes syskon, först hos hans ena bror och efter det hos hans syster, där blev vi bjudna på några fler glas vin.. det blev en hel del denna kväll;) Men när vi satt hos Roffes syster och småpratade så kom Roffes syster in på frågan; "Hur träffades ni då?" Och då kände jag en speciell känsla, när vi skulle svara på frågan kunde jag bara kolla på Daniel och tänka "Vad glad jag är som har träffat denna fina kille, som är fin på alla sätt och vis". Vi berättade glatt hur det gick till, ja precis på Orsayran..
Kvällens sista timmar avslutades då med en mycket trevlig pratstund och när vi var hemma igen så spelade Daniel lite på guran. Han är duktig.
Sedan till idag, vaknade och kände av vinsmaken i munnen (då kommer man på sig själv att det inte var så bra att man drack si och så mycket vin kvällen innan...). Efter uppstigning och frukost så bestämde vi oss för att ta en promenad innan det var tid för mig att bege mig till tåget i Mora. När vi sedan var i Mora och tåget stod inne på perrongen så hjälpte Daniel mig med väskan in på tåget och gav mig några avskedspussar. Det kändes tungt under de minuter när han hade gett mig dessa pussar och sedan stod utanför tåget en liten stund tills det började röra på sig. Det enda man kunde tänka på var; "När blir det nästa gång?! Snart nog?!"
I vilket fall så är jag hemma i Sundsvall nu och har hunnit käka tacos hos papsen och blivit lite uppdaterad om vad som händer och sker på deras front. De hade skaffat sig en kissemiss, hur söt som helst. En norsk skogskatt (en sån som jag alltid velat haft..). Självklart blev jag genast fäst vid denna lilla varelse. Efter några timmars vistelse på Malmövägen så förflyttade jag mig till Haparandavägen för att besöka mamma och Bosse. Nu fick man äntligen träffa Tessan, och det var kanske bland det bästa!
Imorgon åker jag tillsammans med Sara upp till Åre igen, men innan dess har jag planerat att ta mig igenom några nyöppnade butiker i stan, då jag har lyckats höra lite rykten om att det har expanderats lite ytterligare sen sist jag var hemma. Kanske man lyckas komma över någon passande julklapp?
Här kommer en bild på en snygging.
Daniel på kajakpaddling med skolan.
Godnatt! :)
Kommentarer
Trackback
